Så, om mindre än en vecka får vi ett nytt år. Det är lite som en födelsedag, en chans att börja om eller gå vidare.
Jag har hört att det är många som tar livet av sig på nyårsafton och på sina födelsedagar eftersom faktumet om att de måste klara av ett helt nytt år blir för mycket för dem. Oroa dig inte, det här blir ingen text om att jag ska ta livet av mig på nyår, men jag har en känsla av att 2011 kan bli ett märkligt år.
Till exempel, titta bara på det. 2011 ser otroligt fult ut när man skriver det.
2011 är också året då jag blir 18 och som vi alla vet kan jag inte ta det minsta lilla ansvar för något alls så om inte jag lyckas omkomma år 2011 komma jag direkt eller indirekt vara ansvarig för någon annans död eller lidande.
Och främst av allt har jag verkligen tyckt om 2010. Allt från nyårsaftonen förra året som har hemsökt mig ända sen dess till nya vänner och jag kan inte nog förklara hur mycket den delen har betytt. Nya upplevelser. Interrailen och Island In The Sun i somras, grillpartyn på lotsberget tills solen inte värmde längre. Jag fick äntligen tag på en Jazzmaster och en Big Muff och utan att ha blivit ett dugg bättre växte jag därmed som musiker i mina egna ögon ^^
Jag har deltagit i både Unga Band och Poetry Slam, och jag var med och gjorde en film (seriös eller ej)
Ta hela känsloregistret, 2010 innehöll dem alla. Jag kan nog ärligt säga att det har varit det bästa året i mitt liv. Är det då konstigt att jag är skeptisk inför 2011?
Det kan ju bli bättre, förstås. Vi ses på stan på nyårsafton ;)
Här är något tills dess. Se det som en gåva från mig och Robert Smith
http://www.youtube.com/watch?v=3BCTvYZIXEM
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar