torsdag 30 december 2010

Vi brukade fiska...

Det första djupa andetaget kommer alltid som en överraskning
De första tecknen på liv under ytan skapar
Ringar på vattnet

Här nere är alla som jag
Jag fick hundra nya vänner på en vecka
Du bara tror att du fick det
Här ute minns alla tiden då intresse var viktigt,
Men ingen minns vad som gick fel
(Om det inte är ömsesidigt är det svårt att bli av med)

Mina livlinor är koppel.
Jag klipper av dom och blir mer levande hela tiden.
Här borta tror vi på ringar på vattnet,
Inte på fingrar
Jag önskar att mina spöken kunde ha följt med mig hit
De hade inte tyckt om det alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar