måndag 20 december 2010

Ännu en namnlös dikt

En ny fot, eller åtminstone en som jag inte känner igen
Stiger på gatstenen som någon har ristat in en fjäder i
(Jag brukade vara beroende av den)
De kommer inte att lämna mig i fred länge till
Snart kommer de att beslagta mitt tangentbord
och kunna se vilken bokstav jag har skrivit flest gånger
och anklaga mig om den är fel
Se alla ord jag har skrivit till dig
och sätta dem i vilken ordning de vill

Vi kunde väl åtminstone vara

Förenade i vårt hopplösa syfte?
Vi kan väl tända eld på våra hus
och bada i röken?
Jag kommer aldrig att glömma det som hände idag
för jag har vänner med kameror

En snabb men uppriktig komplimang innan jag går vidare
Ett ”Hejdå” som alldeles för tydligt är det sista
På vägen ut trampar jag sönder min jordglob
och står med båda fötterna på jorden och med världen under mina fötter samtidigt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar